mathilda

fan. fan. fan. sånna här dagar bara hatar jag. så fruktansvärt.
tänker bara tillbaka på dagarna som vart och vad som komma
skall. varför saknar jag? eller gör jag det? det känns som det,
och klart att jag gör det. särskilt nu, vädret, mörkret och kylan.
det var ju såhär det var. när jag mötte dig. den kvällen i september.
fan! det svider. det gör ont. i hjärtat och i själen. du var en del av mig.
men det känns som att det var en evighet sedan nu. jag vill sluta
tänka nu. det du gjorde och det du gör. aldrig mer. jag måste bara
och vill verkligen få bort klumpen i halsen och smärtan inom mig
nu med en gång.. för det är så grymt jävla jobbigt