mathilda

hela livet ut ska jag blicka tillbaka till dom
stunder vi älskade, alla gånger som vi pratade
kvällen började spraka, jag började själv och jag hatar
att jag inte stannade kvar, att jag aldrig slutade knata
kommer väl förstå en dag att det var ett misstag
ljög för mig själv för att inte verka svag
har sagt ordet hem, trodde att det var ett namn
men jag fann det hos dig i din famn

tiden rinner och hinner försvinna innan jag hunnit berätta
men i mitt hjärta finns du kvar, och glöm aldrig bort
att när du söker efter svar, glöm aldrig bort
alla saker som vi gjort, allt som har betytt nåt
det är det som vi ska minnas för nu slutar jag för gott